Underarmarna börjar arta sig :P

Fy fan vilken lycka!

Ren jävla lycka är när man inte tror att man ska ta 127,5 kg i marklyft men försöker mest bara för att flippa,maxning ingick igentligen inte i gårdagens schema men jag ville ändå testa och snacka om en paff Ana när vikten var uppen :O  Jag fattade inte riktigt att jag fixat det förrens remmarna åka av händerna,min ögon spärrades upp större än någonsin jag jubblade och sprang bort till lilleman på löpbanden för för att five va hade jag kunnat hjula hade jag hjulat till tusen men valde att lyfta upp gubben och snurra honom några varv :P

Har nog inte varit så geniuint glad på fett länge och då är jag ändå nästan alltid glad . Äh inte lönt att försöka förklara känslan för det finns inga ord för det liksom men gubben la upp en lite film om det igår.

Glädjen sitter så djupt så djupt :)

Älskar dagar då allr blir bra och riktigt roligt  :)

later