Jag hade en gång en vännina, jag älskar henne som min egen syster ,känt henne i så gott som hela mitt liv  men en dag så beslöt hon sig för att vår "systerskap" inget var värt och "högg mig i ryggen trotts att jag aldrig kan förlåta henne så saknar jag henne så mkt så att det gör ont i hela mig. Finns inte en dag då jag inte sörjer vårt  klippta band och vet att vi aldrig kan bli vänner igen . Jag kommer aldrig att älska en vän som henne, jag hade kunnat ge mitt liv för henne.

Men tyvärr blir man vuxen och inser att hela vänskapen var en fet äcklig lögn från början till slut så det borde inte vara svårt att bara släppa hennes existen och låtsas som att hon aldrig var del av mitt lilla liv.

Jag önskar att jag kunde släppa taget utan att sörja förlusten av hennes vänskap men life is a bitch och låter mig inte göra det. Det finns inget att göra vid det nu men jag måste försöka släppa taget trotts att det är sorgligt och att mitt hjärta brister.Detta är inget nytt och jag har gnällt om detta alldelles för länge men det är jo så här jag känner.

Sveket  var för stort och går inte att få ogjort

sorger smakar bäst med hård träning så träna hårt det ska den här chilenskan göra

later dudesi