maj 2009

  från mars 2011

I den första bilden hade jag gått ner mina första 17 kg vägde runt 130 ca och nu så väger jag 65 inget jag tycker om att skriva men nu är det det gjort.

Min hemlighet är hård träning och en allsidig kost,följt tallriks modellen och räknat kalorier gick från och till på viktväktarna och överviktsenheten,

 VV förenklar kaloriräkning  i form av points. Mina sista tjugo kg gick lite trögare  men det var bara att bita ihop och dra ner på mitt kalori intag och räkna mera exakt så körde på själv hemma med hjälp av min make och jag var då väldigt målmedveten eftersom min vikt fick ligga på max 64 kg. Jag lyckades över förväntan.

 År 2006 vägde jag 58kg men blev jätte sjuk och all min energi och vilja försvann bland det oxå mensen och matlusten, det var för tidigt för mig att ha den vikten så återigen med hjälp av min fantastiska Andy så gick jag upp 10kg som var riktigt tufft rent psykisk och då jag redan hade fallit i en djup depression så gjorde inte den medvetna viktuppgången saken bättre ,men det var var ett måste. Jag gick inte genom eld och vatten för att gå från fettma till anorexia men hur medveten jag än var så kunde jag inte styra min hjärna eller min deppresion som tog över mig totalt.

Min kropp var en slagpåse uttömd och misshandlad efter att ha burit sån extrem vikt och min hjärna vägrade att acceptera faktum att jag såg 10år äldre ut än min min mormor under kläderna.

jag valde att operera bort huden som var överflödig och kontaktade en psykolog ,tog bara få bilder före hudreduceringarna men har förstört de flesta och kommer nog aldrig att ha mod till att visa de jag har tyvärr. Önskar jag var så pass modig att göra det faktiskt så att man i framtiden gör kloka val och inte låter det gå så långt. 

Jag hade en fantastisk tur som hade en person vid min sida som var väldigt mån om sin hälsa och ägnade sig åt träning minst 3 dar iveckan och aldrig sa åt mig om hur vad eller när jag skulle äta men den dagen jag var redo att ge det ett försök så hjälpte han mig enormt mkt, främst med sitt stöd. 

Jag är väldigt nöjd med mitt val att operera bort överskottshuden och slippa alla såren under buken lår och armar och ja jag har stora ärr som jag inte gärna visar men de får mig var dag att försöka tänka efter när jag gör mina kost och träningsval så jag är tacksam för att de är där .

Finns så mkt att skriva om och det mesta har jag nog skrivit om tidigare men denna bloggen är ju mest för min egen skull  för att jag ska kunna se framåt och bakåt.

 Kanske en vacker dag när jag tittar på mig själv så kan jag säga till mig att jag har jobbat bra som lyckats få en hälsosam vikt och se mig som normalviktig . Jag kommer att komma dit sakta men säkert och depressionerna skall inte besegra mig för viktförlusten gjorde så att jag fick ett fantastiskt liv där jag faktiskt lever så som jag älskar och inte bara som surviver.måse bara övertala mina tankar att tro på det också.

Jag  alltid velat träna, springa,dansa, klättra och våga ta för mig utan att lägga på ett skal där jag kan gömma mig under. Idag gör jag allt detta, Jag har till och med fått mitt drömjobb om  än bara några timmar iveckan så jobbar jag ju med kost och träning.

Om jag skall inspirera min elever så måste jag fortsätta och lägga in min rädsla och osäkerhet som övervikten så generöst gav mig in i en låda och låsa in den för gott.

Visst skulle jag vilja vara smal men jag är nöjd med den vikten jag har som variera melan  63-68 och just nu fast på 65. Jag mår bra jag lever och det är huvudsaken.

Jag är djupt imponerad av alla överviktiga som lyckas gå ner i vikt men en flicka som imponerar mig mkt är http://sussisviktblogg.bloggplatsen.se/ . trotts att hon är mitt i sin stora kamp mot övervikten har hon dessutom mod till att visa sina hud bilder vilket för mig visar tecken på styrka . Det här är en tjej som jag verkligen tror på .

Alla gör vi olika val och använder olika metoder för att vinna kampen mot fettman men så länge man är medveten om sitt val och har hälsosamma mål och läkarkontakt så bara kör på!

Jag hade ett bmi på 56, så om jag inte hade fixat det så skulle jag valt kirurgi eftersom jag inte ville dö av ett hjärtinfarkt när jag var i tjugoårsåldern inte heller drabbas av andra viktrelaterade sjukdommar, jag vill ju leva .

 För just mig stod turen på min sida när jag vid 22årsåldern tog tag i min vikt, har man sedan provat allt men inte lýckats är det dags att få hjälp och det finns ingen skam i det snarare tvärtom.

Mera om detta tar vi en annan gång antar att jag behövde skriva av mig lite

Tjingeling

Har suttitt hela eftermiddagen med att knåda ihop ett gympa pass och öva in mitt pass i funktionelträning ingen lätt läxa vill jag lova men jag tror att det blev ett bra resultat nu måste jag kombinera det med rätt musik ,det är sällan jag engagerarar mig så intensivt men jag vill verkligen ha ett bra resultat och jag tror att jag kommer att få det faktiskt men det kommer att ta tid innan jag får det perfekt, nåja tid har jag ju gott om typ ,inget är ju perfekt och när man vikarierar är det ingen som säger att man måste göra allt exakt rätt. Det viktigast av allt är jo att mina spinning pass som är mina egna och fasta pass rockar på . Det hade varit kul dock att min pass som inhoppare rockar de med och eftersom jag e ren rock n roll så kammar jag nog hem det oxå :)

later